|
|
Shamanism En tiotusentals års gammal tradition som en gång uppstod i jägar- och samlarsamhällena. Själva ordet Shaman, kommer från tungusiskans ord sa, som står för veta, känna. Termer som vi i vår ”civiliserade” värld kallar medicinman, noaidi (samerna), völva, viskvinna, visman (Norden), angakoqq (eskimåerna) är jämförbart med shaman. Även om namnen skiljer sig åt är shamanismen i grund och botten en likartad företeelse världen över, med en samling idéer och metoder som har fått utvecklas och förfinas genom årtusenden och har fått stanna kvar pga. att de har visat sig fungerar. Shamanismen lever fortfarande kvar på många ställen t ex Aboriginer i Australien, Sibirien, Afrika, Bali, Samerna i Norden, Eskimåerna, Indianerna m fl.
Shamanism handlar om den filosofi som genomsyrar livet i urfolkens kulturer, ska alltså inte blandas ihop med religion, dessa urfolks filosofi är de tankemönster, de tankesätt, som finns närvarande i livets alla verksamheter. En förståelse att allt hänger samman, natur – djur – människor – luft – himmel och hav, kort sagt Allt är Ett. Både kvinnor och män kan verka som shamaner, den gamla nordiska shamanismen bars främst upp av kvinnor. Visserligen var Oden mästarshamanen men han hade lärt sig en del av sina konster av Freja. Den nordiska shamanismen överlevde – om än i en utspädd form – ända fram till modern tid genom de folkliga botarna, de som vi kallar kloka gubbar/gummor. Shamanen är en kvinna eller man som genom frivillig eller ofrivillig invigning och konfrontation med döden får extraordinära förmågor att behärska vad som brukar kallas ”Kraft”. I dessa sammanhang talar man i ord om ”walking the wounded healer”, vilket innebär att shamanen behöver gå igenom alla våndorna själv för att kunna hjälpa andra. Att själv vara den som genomgått uppoffringar, lidande och strapatser, och dessutom ha gjort detta i ensamhet. Den kunskap som shamanen behöver i sitt värv som botare och ceremoniledare ligger förborgad, gömd för de flesta. För att nå den här kunskapen krävs ett annat seende, ett icke-ordinärt seende, som gör att shamanen kan se alltings rätta karaktär. Detta seende är förknippat med ett förändrat medvetandetillstånd vilket kan gå till på flera olika sätt. Förutom att förändra medvetandetillståndet får de lära sig att lämna sin kropp och bege sig på en s.k. själsresa till den lägre- eller övrevärlden. I dessa dimensioner av olika världar, finns det som i den shamanska kartbilden går under namn som skyddsandar, hjälpandar, förfädersandar, andliga lärare men också sjukdomsalstrare och förgörare. Har du problem med begrepp som andar så tänk i termer som energier eller kraft om det känns naturligare. För Shamanen gäller det att nå en sådan kunskap och skicklighet att hon/han kan handskas med dessa väsen. Utan skyddsandar klarar sig ingen shaman. Man kan ha en eller flera skyddsandar, eller kraftdjur, som de också kallas. Detta antyder som du förstår att det oftast handlar om djurgestalter. I Norden kallades dessa skyddsandar för fylgor, följeslagare.
I shamanska sammanhang talar man om tre världar: - lägre världen - mellanvärlden (den värld du och jag lever i här och nu) - övre världen (himlen) shamanen kan söka upp olika nivåer i de andra världarna (icke-ordinära) beroende på vilken kunskap som hon/han behöver för tillfället. För att försätta sig i det förändrade medvetandetillståndet, den trance, som är nödvändig för själsresor, har shamanen många olika hjälpmedel:Trumma, skallra, kraftsång, dans, fasta, utesittning, bastu, svetthydda, dräkter, masker, droger mm. Jag kommer här att beskriva några av de hjälpmedel jag använder mest.
Trumman: Ett högt värderat hjälpmedel för shamanen. Dessutom ett av de mest använda och verkningsfulla hjälpmedlet. Den hjälper henne/honom att försätta sig i vad man kallar för Shamanic State of Consciousness (SSC) som liknas vid trans, alltså motsatsen till det medvetande du befinner dig i just nu, som benämns Ordinary State of Consciousness (OSC). Vanligast är handtrumman som är skinnbeklädd (ofta med djurhud från Shamanens kraftdjur, eller i moderna dagar syntetskinn), huden är spänd endast på en sida av trumman, kan liknas vi en stor tamburin. Ofta är trumman dekorerad med symboler som betyder något speciellt för ägaren. Trumman är som ett hjärta i shamanens verksamhet. Den pulserar i takt med naturens olika rytmer och trumslagen brukar kallas för Moder Jords hjärtslag. De monotona trumslagen plus de låga svängningarna gör att hjärna och nervsystem lättare slappnar av. I vissa kulturer kallar man trumman för Shamanens häst, det är på trumman som shamanen rider till de andra världarna.
Skallran: Ett verktyg för transformation. är oftast gjord av torkade kalebasser eller från andra råmaterial, innehållet kan variera allt ifrån stenar, kristaller, bönor, frö mm. För det mesta är handtaget dekorerat med symboler som är speciella för ägaren. Ljudet från skallran symboliserar den spiralformade kraften i universum, den kraft som möjliggör expansion i alla riktningar. Swishljudet från skallran hjälper sinnet att slappna av plus att det sänker hjärnfrekvensen, vilket i sin tur möjliggör raserandet av barriären mellan OSC och SSC. Man kan likställa skallran vid ”bron” mellan ”världarna”. Skallran används också för att kalla på hjälpandar och förfädersandar Skallran kan också användas som ett diagnostiseringsinstrument när vissa healingarbeten behöver utföras t ex shamanic extraction (dra ut), eller vid annan energibalansering hos klienten.
Kristallen: Bergskristallen eller kvartskristallen är det som används i första hand. Att man använder just denna kristall, beror på att den enligt shamanismen innehar märkliga egenskaper tex. den förändrar inte form mellan de olika världarna. Alla andra föremål kan ändra gestalt, men bergskristallen är intakt i alla världar. Med hjälp av kristallen kan kroppen tillföras helande energi. Shamanen har alltid en personlig relation till de hjälpmedel han/hon använder. Detta innebär att det som en shaman använder på ett visst sätt, kan användas på ett helt annat sätt av en annan shaman utifrån dennes annorlunda kunskaper och erfarenheter.
Örter, smudge: Att ”smudge” innebär att man renar med röken från helgade/heliga örter, de vanligaste är salvia, ceder, sweetgass(hittas endast i Nord Amerika) och lavendel. Röken dirigeras till objektet med hjälp av en fjäder. Salvia: driver bort negativa energier. Ceder; attraherar positiva energier;
Sweetgrass och lavendel: välsignar, manifesterar.
Pendeln: Pendeln används i första hand som diagnostiseringsinstrument. Den lilla vikten – som kan bestå av kristall, sten, trä eller metall – är trädd på en kedja eller ett band. Beroende på hur pendeln slår t ex motsols, medsols, horisontellt eller vertikalt fastställer man svaret. Pendeln kommunicerar mellan det medvetna resp. det undermedvetna, den kan dessutom konversera med Alter Ego, det gömda Jaget. |